Inre resor – själens mörka natt

Att ha följt tankekonstruktionerna till sin ändhållplats, där ingen framtid finns och inget finns att hålla i är en vändpunkt. Att se och acceptera slutet för intellektet som den djupaste instansen kräver en fullständig kapitulation. För mig inträffade det när jag matat mig med mardrömsscenarion i över ett år och både kroppen och nervsystemet var nära en kollaps. När inget hopp längre fanns var det som att en reva öppnade sig i livet där ett starkare ljus kunde stråla in. När konstruktionerna läggs åt sidan för att fyllas av en överväldigande närvaro. Den närvaron behövs upplevas, annars är den bara ännu en värdelös konstruktion av sinnet.

Kollapsen som vändpunkt och vägen till närvaro

För mig krävdes det och krävs en ständig återvändo till den platsen, kalla det källan, rent medvetande, Gud, Buddha nature eller vad som helst. Har du inte upplevt den så har du ingen referensram. Jag hade levt hela mitt liv utifrån mitt sinne, vad jag ville, vart jag var på väg. Resan gick ut på att säkra upp sig och skydda sig mot det jag var rädd för. Visst, jag har också växt tidigare och utmanat resor och utsatt mig för saker. Detta var något annorlunda. Det jag gick igenom nu var det som ibland kallas själens mörka natt. Jag var tvungen att möta de platser i mig som jag gjort allt för att skydda mig mot, alla mina konstruktioner var uppsatta för att skydda mig mot det som till slut kan ge mig en förlösning.

Resan ner i mörkret är fylld av skrämmande upplevelser men också ett gradvis växande ljus. För att klara att hålla kursen på resan krävdes det för mig vissa rutiner eller stödkäppar. Meditationen var en stor sådan, yogan som jag idag praktiserar dagligen en annan, men även att läsa och lyssna på andliga mästare som vandrat vägen före mig.

Resan genom mörkret – från rädsla till frihet

Den stigen jag vandrar handlar mer om att bli känsligare, mer vaken, att lugna nervsystemet och kunna styra sinnet dit jag vill ha det. Tidigare har mitt inre varit som en skvalande radio av tankar och känslor, med övning är det mer som en stilla bäck. Från den platsen är det lättare att agera istället för att reagera. Det var någon andlig snubbe, typ yogi som sa att vårt sinne är som en full apa som är biten av en skorpion.

Att till slut från botten av min existens inse att allt jag upplever, upplever jag genom mitt sinne och att allt jag upplever således är en avspegling av mitt sinne. Då är mitt stora arbete att hämta hem alla mina rädslor och projektioner, därifrån kommer friheten.

Inre resor – metoder

Att arbeta för att lugna nervsystemet och fördjupa ens medvetenhet kräver en viss målmedveten och i mitt fall att låta kroppen guida mig till det jag ska företa mig.

Yoga

Jag hade tränat Ashtangayoga innan olyckan och gillade hur det påverkade min kropp och gav mitt sinne en känsla av frid. Efter separationen gick jag en dagskurs i Ayurveda där vi också gjorde yoga och till min förvåning kunde jag göra huvuddelen av övningarna. Yogan kom återigen in i mitt liv. Jag märke förbättringar i balans, cirkulation och koordination. Idag alternerar jag anpassade Hathayoga med Yinyoga. Yinyogan visar i kroppen hur det är att släppa taget och lugnar hela nervsystemet.

Andningsövningar – Pranayama

Jag hade fått lära mig eldandning under en workshop och började göra det varje dag med min morgonyoga. På delfinresan var det en kvinna som gått utbildning hos Wim Hof (iceman) och lärde ut den till oss. Tillsammans med en andningsövning där jag alternerar med att andas ur de olika näsborrarna utgör det idag mina andningsövningar. Jag avslutar med Wim Hof andning där jag håller andan upp till 2.5 min. Om jag har något motstånd, något jag inte vill känna eller liknande så märker jag det direkt när jag försöker hålla andan. Andningen visar vart jag måste släppa taget. Det är en kraftfull metod som gör att energin flödar i vågor från basen av ryggraden upp genom armarna och ofta börjar hela kroppen skaka efter att jag pustar ut.

Tantra

Efter olyckan och separationen var det som hela min underkropp var avskuren. Det finns inget liv där längre. Jag behövde hitta till en mjukhet. Jag kom i kontakt med Tantra på Ängsbacka och för mig var det ett väldigt säkert sätt att närma mig en icke sexuell initimtet. Att få möten med kvinnor och män där vi kan se varandra i ögonen och ge varandra omsorgsfull beröring som inte är på väg någonstans är något väldigt fint. Jag gjorde självstudier kring tantra och lärde mig att börja cirkulera den sexuella energin istället för att slösa på den. Att kunna hålla energi och sexuell energi i kroppen utan att behöva agera på det började rucka min bild över vad sexualitet överhuvudtaget är. Tidigare har jag haft sex förutom njutning som ett kvitto på att jag duger till. Om det istället handlar om prana (livsenergi) som jag kan cirkulera hur jag vill, vad är det då?!

Chanting/Theta waves

När krisen blåste som hårdast ville kroppen att jag skulle hålla en hand på magen och en över hjärtat, som för att lugna. Senare läste jag en bok om PTSD (Post traumatic stress disorder) att det var ett sätt som de använde sig av. Under flera år har jag nu legat varje kväll i minst 20 min och hållit om mig så, de senaste åren har jag även kompletterat det med chantingmusik (Indiska mantran). Det har en väldigt lugnande effekt och försätter mig ofta i tillstånd av djup vila. Theta Waves använder jag frekvent, då det är musik med vissa frekvenser som hjäper att sänka hjärnvågorna. Det försätter mig i tillstånd av djup vila och inre ro. Det senaste året så lyssnar jag på timtals av Theta vågor i veckan och lyckas numera hålla mig vaken i de drömlika tillstånden medan kroppen sover.

Guidad meditation

Jag har hittat ett par guidade meditationer som följt med mig i flera år. En med Kim Nilsson som heter ”expandera ditt medvetande” och som ligger på youtube. En annan med Gerald O’donnel som även den ligger på youtube. De är och har varit en ovärderlig hjälp när sinnet vill skena åt alla håll och kanter. De hjälper mig att grunda mig och centrera mig och få åtkomst till det observerande medvetandet som alltid finns där men som kan bli kidnappat av det inre tjattret.

Skogspromenader

Varje dag går jag åtminstone ett par kilometer i skogen, känner av årstidens växlingar och doften från sjön och jorden, vinden i träden. Det hjälper mig att grunda mig och ta mig tillbaka till här och nu när sinnet vill berätta sina historier.

Healing

Healingenergin kom till mig efter jag lärt mig att cirkulera min egen energi. Helt plötsligt kunde jag i mitt system börja känna av var andra människors energimässiga blockader sitter. Jag gick även en Reiki 1 helgutbildning som lärde mig lite kring teorierna bakom.

Body Dearmouring

Jag gick en 11-dagars kurs i Estland i Full body dearmouring. Det var en omvälvande upplevelse!!! Varje dag började vi med TRE (Trauma release exercises) eller djupgående andningsmetoder. Vid varje tillfälle började kroppen skaka häftigt och ofta var det ”release” genom gråt och skrikattacker. Lärarna gick runt och hjälpte oss att släppa de energimässiga hållningarna som höll oss ifrån att låta energin strömma hela vägen ut. Body Dearmouring utifrån min förståelse bygger på att vi får energimässiga blockeringar i vårt system utifrån trauman eller svåra känslor vi har upplevt under våra liv. Med hjälp av att cirkulera energi kan vi frigöra det som håller oss och bli mer levande. Det var en känslomässigt väldigt omskakande och helande upplevelse. Jag kände mig otroligt hållen av ledarna Sanna Sanita, Dean Matuka & Susanne Roursgaard. Det är av otrolig vikt att känna sig säker när djupa sår ska blottläggas och upplevas. Vid flera tillfällen kändes det som jag gick ifrån sessionerna med nya ben med all den energi som strömmade genom dem.

But why?

När Jaget avslöjas som en illusion imploderar hela systemet. Jaget som jag ser det är en konstruktion för att trygga sinnet. Jaget är ackumuleringen av mitt förflutna och projiceringen av det förflutna in i framtiden som syftar till att invagga mig i en känsla av trygghet genom igenkänning. Eftersom det förflutna endast lever i mitt sinne och framtiden inte finns och inte går att kontrollera är sinnet alltid rädslostyrt, på sin vakt och neurotiskt.

Problematiken är förändra detta när vi köpt konceptet under lång tid och investerat enorma mängder energi i det. All förändring känns obehaglig för Jaget och det är därför konstruktionen skapats från första början, som ett skydd. Kanske är det en nödvändighet att först bygga en konstruktion som Jaget för att sätta relaterandet och upptäckandet av ens unika livsperspektiv i ett ramverk.

För att möjliggöra en individ att se bortom Jaget krävs det ofta antingen en traumatisk, livsomvälvande händelse eller något som kan liknas vid en inneboende lust efter sanningen hos individen. Processen i sig går inte att tvingas eller skyndas utan växer snarare fram som en mognad ur vissa själar som ska göra just den typen av resa. Att vakna upp ur det som kallas ”illusionen” eller ”Maya” är en väldigt smärtsam (för Jaget) och lång process och kan liknas vid ett döende. Den frigör också enorma mängder energi som nervsystemet måste omprogrammeras för att kunna hantera. Alla rädslor som har hållit Jaget på plats behöver komma igenom systemet energimässigt. Det är heller inte att Jaget ska dö, utan att identifikationen med den ska brytas, där identifikationen istället hamnar på själsnivå.

Min upplevelse är att min livsupplevelse förändras till en mer flödande rörelse av ett varande här och nu. Att jag alltid är på samma plats, nämligen i mitt medvetande. Sen innehåller det en massa krusningar på vågorna som behöver bli sedda och hållna. Men jag tar inte längre livet så allvarligt eller håller så krampaktigt, och skulle jag göra det så vet jag att det är rädslor som behöver passera igenom. Då blir jag som en rymd för saker att röra sig igenom mig, inklusive sorg, smärta, förtvivlan, depression, sentimentalitet. Det är tillstånd och upplevelser som kommer och går medan mitt betraktande medvetande består. Amen, pax vobiscum och Allahu Akbar på er vackra Gudsperspektiv på jorden!