Nya stigar: Sökandet efter läkning på No Mind

Samma sommar som vi separerade for jag för första gången till den alternativa festivalen No Mind på Ängsbacka kursgård utanför Karlstad. Jag for med ett krossat hjärta och en desperat längtan efter att finna svar. Festivalen varade en vecka och innehöll ett sammelsurium av olika alternativa behandlingar  och metoder, allt ifrån traumarelease till att arbeta med trauma.

Att möta mitt trauma på djupet

Det var också tydligt i mig hur lite av mitt trauma som jag faktiskt hade kunnat bearbeta. Det var snarare så att separationen retraumatiserade mig eller mer som jag ser det idag, tvingade mig att titta på saker i mig själv som jag annars inte kunnat möta.

Jag lät mig falla helt in i allt som mötte mig med ett öppet hjärta. Min smärta var svept som en filt runt min kropp men också min längtan efter att vara i kärlek och trygghet ihop med andra. Veckan på Ängsbacka gav mig en riktning i mitt spirituella sökande och upplevelserna där gav mig någonting bortom ord.

En omvälvande upplevelse med Shamanic Breathwork

Den mest omvälvande upplevelsen var när jag var med på ”Shamanic breathwork” med Kiara Windrider på festivalens sista dag. Det började med att Kiara talade om Inkaindiernas syn på de olika världarna som existerar inom oss och sen hur han öppnade portalen mellan världarna. Suggestiv musik fyllde rummet och vi började cirkulerandes (utan uppehåll mellan in- och utandning). Efter ett tag började mina armar att skaka och gutturala ljud började komma ut mig. Jag for in i en djup resa inom mig själv där jag grät och skrek och lät allting som ville bara komma ut. Till min förvåning märkte jag helt plötsligt att jag slutat andas. Ännu underligare var det när jag helt plötligt började se en massa ögonpar swisha förbi i mitt medvetande; djurögon, människoögon, från olika tider. Därefter landande ”jag” på ett öppet fält. Jag var en indiankrigare som fick ett spjut i magen under en batalj. Jag upplevde smärtan som min egen samtidigt som ”jag” fick lägga en blomma på indiankrigarens grav och säga farväl. Oavsett vad det var jag såg så påverkade det mig djupt på ett obeskrivligt sätt. Det var för mig ett tydligt budskap om att jag fick ge upp kampen och släppa taget.

Ängsbacka en fantastisk plats med underbara människor