Rövdag

Idag är en rövdag, allting känns röv. Känner mig fast i min kropp, min förkylning och i hela existensen.

Vill inte göra något, vill inte vila, vill inte göra något och vill inte inte göra något. Vill att någon eller något ska rädda mig. Känner mig avstängd från mig själv och är inte beredd att göra något jobb för att återta det.

Jaha, vad göra. Ja det får väl vara en rövdag då. Den går över, sen kommer det väl några nya rövdagar men det får väl vara ok. Skillnaden är att jag inte kämpar längre, inte tvingar mig själv till att träna för att känna mig bättre eller tror på riktigt att någon annan kan rädda mig. Jag skrattar lite åt mig och min rövdag. Kanske behövs just den här typen av dagar när inget känns kul eller lockande och just nu känns det skit samma. Det bara är.

Inte ens det mest insiktsfulla kommentarerna kring ”isness” och ”non-duality” biter på mig idag. Jag går och blänger lite istället. Går en runda och blänger lite på träden, lite på solen, jaha. Det som brukar vara så uppfyllande är lite mer som att kolla på en tacobuffe när man är övermätt. Jaha, där var en svampafan, so what?

Jag skiter i om det är uppstigningssymptom eller om det är att solen ligger i konjunktion med Saturnus. Jag får helt enkelt bara lunka omkring i den lite sunkigare verkligheten och så får den ändra sig när den vill.