Trauma och spiritualitet

Inom traumafältet talas det om hur många efter trauma blir rädda för rädslan och för känslopenduleringar, det vill säga att ibland må bra och ibland må dåligt. Jag känner igen detta från min egen traumaprocess. Efter min klätterolycka var hela mitt system i chock. Nervsystemet behövde enorma mängder vila och en känsla av trygghet. Min programmering sa dock att jag skulle träna som en galning för att komma tillbaka, annars var jag kass. En liten kollision där, kan man säga.

Trauma och spiritualitet

Jag lärde mig egentligen allt om traumarelease efter min separation från min dåvarande fru. Här vill jag beröra kopplingen mellan trauma och spiritualitet. Efter separationen försvann i princip alla mina koncept om varför jag skulle leva och vad mitt syfte var. Under ett år kämpade jag för att hålla fast vid mina bilder och det som varit, men den process som följde var egentligen mer intressant.

Meditation och insikt

Jag minns att jag hade smakat på dess nyans vid långa meditationer efter separationen. Efter två timmars sittande meditation kunde jag vakna upp till en värld bortom mina domedagsprofetior. Jag kunde känna min egen kropp tydligare och uppleva den stilla glädjen i att andas eller höra havets brus vid mina promenader.

Shamansk andningsmeditation

En annan stark upplevelse av att släppa taget var på No Mind-festivalen, där jag deltog i en shamansk andningsmeditation med Kiara Windrider. I ett rum med 50–100 personer andades vi djupt till suggestiv musik. Min kropp reagerade med ryckningar, och efter en stund noterade jag med ett lugn att jag hade slutat andas. Bilder av djur och människoansikten for förbi mitt inre seende, tills jag plötsligt befann mig på en äng som var ett slagfält. Jag var en indian, fick ett spjut i magen (där min nuvarande skada sitter) och dog. Jag såg mig själv vid min grav och hörde en röst inom mig säga: ”Du kan sluta kämpa nu.” Efter meditationen mötte jag blicken hos en man bredvid mig, och vi kramade varandra och grät – en otroligt stark upplevelse.

Att släppa taget och låta livet flöda

Jag delar dessa personliga exempel för att ge en nyans till något som är svårt att beskriva. Under dessa år har jag odlat mer en kvalitet än en egenskap – en känsla av att allt är hållet av en kraft jag inte ser. Jag vet inte vilka stigar livet kommer ta mig på, men om jag kan vara vaken och ibland se det som ett äventyr, då välkomnar jag livet.

Om jag håller fast vid ett trauma kan jag inte samtidigt släppa in livet. Istället försöker jag kontrollera, vilket stoppar livets flöde. När jag släpper taget kan jag läsa vart livet vill ta mig och flöda med en större lätthet. Därför fortsätter jag med meditation, chanting och andningsövningar – de hjälper mig att släppa huvudets kontroll och istället finna hem i hjärtat.